Grad 1-4 korrelerar med skadenivåer. En Grad 1-skada kan till exempel vara mild hyperextension, eller lättare senskador. För dessa skador behövs inte ortoser i styva material som hårdplast. Därför är Grad 1-ortoser oftast tillverkade i neopren, som är lätt stödjande och komprimerande men som samtidigt ger rörelsefrihet.
På samma sätt fungerar Grad 2 och Grad 3-ortoser. Ju svårare skador desto mer stödjande ortoser behövs. Grad 2 använder ett beprövat stabiliseringssystem av kardborrband, som tillåter viss rörlighet men stabiliserar leden i den riktning som bandet sitter. För mindre djur, till exempel katter och chihuahuor, kan Grad 2 i vissa fall vara fullgott stabiliserande även för en svår skada.
Grad 2.5 och Grad 3 använder termoplast som stabilisator. När termoplasten formats på patienten efter uppvärmning i varmt vatten blir den helt rigid. Grad 3 används därför efter operation och svårare skador, ofta istället för gips. Eftersom termoplasten enbart täcker halva benet kan ortosen enkelt avlägsnas för att kontrollera huden, vilket är svårt att göra med gips. Ortosen kan dessutom formas om för att gradvis återgå till en normal belastningsvinkel. Slutligen kan termoplasten avlägsnas från ortosen och man använder då neoprendelen som en Grad 1-ortos i ett senare skede av rehabiliteringen.
Grad 4-ortoser är också tillverkade i hård plast, men tillverkas efter en 3D-scan av kroppsdelen. Dessa ortoser kan vara helt immobiliserande eller utrustas med leder eller rörelsebegränsare. Rörelsebegränsare innebär att man kan låsa leden helt, tillåta ett visst rörelseomfång, eller öppna upp till fri rörelse i leden. Grad 4-ortoser används ofta konservativt (istället för operation, livet ut) eller post-operativt.